Tyck till om hemsidan

Vi vill gärna ha feedback på vår webbplats. Fyll i formuläret nedan med dina kommentarer.

För att vi skall veta att du är en riktig person,
krävs det att du upprepar kontrollordet nedan till vänster i textrutan till höger.

Mobilmenu
Mobilmenu
Hem
Om Hemvärnet
Möt en soldat
Bli hemvärnssoldat
Aktuellt & Information
Verksamhet
Uniform på jobbet-dagen
WEBBSHOP
TIDNINGENHEMVARNET.SE
HEMVARNET.SE
FORSVARSMAKTEN.SE
HEMVARNET
FORSVARSMAKTEN
NATIONELLA SKYDDSSTYRKORNA
Hem
Hem


Nyheter från 412:e kompaniet

Klicka här för att läsa mer om 412:e kompaniet

412:e mot Kebnekaises sydtopp

I slutet av vecka 32 begav sig sju soldater och chefer från 412:e insatskompaniets första pluton norrut med Kebnekaise, Sveriges högsta berg, i siktet. För den Göteborgsbaserade gruppen skulle det bli en lång resa tillsammans. En resa med tåg, buss, och vandring.

Under flera år har soldater och chefer från kompaniets första pluton marschtränat tillsammans från september till juni för att under juli månad genomföra den årliga Nijmegenmarschen i Holland. Detta år bestämdes däremot att ännu en resa skulle göras, en resa till Norrbotten och Sveriges högsta berg. 

Elfsborgsgruppen tillahandahöll utrustning

I ett inledande skede krävdes förberedelser och kontroll av vilken utrustning som skulle behövas. Det stod snabbt klart att stridssäck 2000 skulle vara för liten att rymma allt som krävs för resan, samt att tält skulle behövas införskaffas. Gruppen vände sig då till sin bataljonshandläggare på Elfsborgsgruppen, som godkände utlåning av lätta 2- och 3-mannatält samt ryggsäck 2000, en 100-liters ryggsäck som mycket väl rymde utrustningen som skulle med. 412:e insatskompaniet såg till att gruppen fick med sig mjukkonserver så att de kunde hålla sig mätta under resan.

På lördagen tog resan sin början. Gruppen samlades på Göteborgs centralstation för att påbörja den långa tågresan norrut. Efter flera tågbyten stod gruppen till slut på Bodens tågstation. På grund av en urspårning längre norrut gick tåget inte hela vägen till Kiruna och därmed stod nu fem timmar buss på resplanen. Väl i Kiruna byttes det till en extra-insatt buss mot Nikkaloukta där själva vandringen skulle ta sin början.

Framme i Nikkaloukta knöts kängorna åt och ryggsäckarna togs på. I detta inledande skede vägde gruppens packningar upp mot 35 kg och dessa skulle bäras de närmsta 19 kilometrarna upp till Kebnekaise fjällstation.

Vandringen tar sin början

Vandringen mot fjällstationen innebar hårt kuperad terräng och regn. Mycket regn. Under större delar av den nära fem timmar långa vandringen pendlade vädret mellan dugg- och ösregn. När gruppen väl var framme vid fjällstationen och tälten skulle sättas upp gjordes också detta i kraftig nederbörd. 

Efter att tälten kommit upp och packningarna stuvats in bestod resten av kvällen av middag ur påse, vård av materiel och ett försök att torka delar av utrustning som under dagen blivit genomblöt.

På söndagens morgon ringde väckarklockan 04:00 så att vandringen mot toppen kunde starta så tidigt som möjligt. Tyvärr hade en av gruppens soldater under kvällen och natten blivit sjuk och valde därför att stanna kvar när resten begav sig upp mot Sydtoppen.

Ganska tidigt stod det klart att bestigningen av berget skulle bli svår, då dimman låg tung långt ner på berget och luftfuktigheten var hög. Under denna vandring användes dock inte den stora ryggsäcken, utan det som behövdes för dagen hade packats ner i den vanliga stridssäcken. Detta bestod av bland annat mat, vatten, rena strumpor och förstärkningsplagg.

På förhand hade gruppen bestämt att berget skulle bestigas via Västra leden. Berget går också ett bestiga via Östra leden. Den är kortare, men är mer tekniskt avancerad och kräver mer erfarenhet. 

Västra ledens början består till stor del av redan upptrampad stig med låg lutning. Under denna period kunde gruppen hålla sitt normala tempo: vandra 50 minuter i gott tempo, för ett sedan vila tio minuter. Detta skulle senare visa sig omöjligt att göra längre upp på berget.

Frukosten, som hade tagits med i packningarna, intogs bredvid en liten fjällbäck och gav gruppen ny energi att fortsätta längs med kanten till ravinen genom vilken Kittelbäcken flöt. När de senare skulle korsa Kittelbäcken blev de glatt överraskade av att se att Länsstyrelsen rest en bro över bäcken så att vadning inte var tvunget. De upptäckte också att stora trappsteg placerats ut längre upp för att förenkla de värsta bitarna av färden upp mot den första toppen som ska bestigas, innan man faktiskt når själva bestigningen av Kebnekaise. 

I detta skede blev gruppen tvungna att slå av på sitt tidigare tempo då stigningen snabbt blev hårdare. Samtidigt blev vädret sämre. Molnen kom lägre och dimman tätnade. Sikten blev minimal och det var mycket svårt att få en uppfattning om hur långt det var kvar.

Vägen till toppen

Till slut nådde gruppen toppen på Vierramvare, och efter detta gick vandringen ner i Kaffedalen där lunchen åts. I samband med detta började detta också att regna. Vandringen upp för Kebnekaise fortsatte dock och stigningen blev än en gång mycket värre. Denna del av leden bestod mestadels av att klättra på klippblock av olika storlekar. 

Efter en lång tid av detta klättrande kom gruppen fram till den gamla toppstugan där kaffe och egenvård stod på schemat. Detta för att säkerställa att energi fanns för att ta den sista tunga biten över glaciären upp till toppen.

Glaciären visade sig vara brantare än beräknat, och tillsammans med de senaste timmarnas regn blev det väldigt blött och halt. Det var svårt att ta sig upp och det gick här väldigt långsamt. Gruppen övervägde att avbryta på grund av de risker som fanns med att fortsätta i sådan terräng. Skulle det varit aktuellt att stanna fler nätter vid fjällstationen, med möjlighet att bestiga Kebnekaise kommande dag skulle gruppen troligtvis vänt i detta läge.

De valde dock att fortsätta uppåt med stor försiktighet, och till slut nåddes Kebnekaises sydtopp. En upplevelse som säkerligen skulle varit mer storslagen och belönande om det inte hade varit så dimmigt. Sikten på toppen låg på ungefär 30 meter, så det var ingen chans alls att få se den mäktiga utsikt som det ofta talas om.

Vägen tillbaka från sydtoppen visade sig vara svårare än väntat då den steniga och tidvis hala terrängen var förrädisk att ta sig ner för. Så med lika stor försiktighet som gruppen tagit sig upp för berget, fick de sedan också ta sig ner. 

Åter på fjällstationen och på väg hem

När gruppen till slut kom tillbaka till fjällstationen senare på kvällen stundade belöningen: en ordentlig middag på fjällstationens restaurang Elsas Kök. En trerättersmiddag med förrättsbuffé, stor varmrätt och till sist en chokladtryffel till efterrätt. Efter denna måltid tog det inte lång tid förrän gruppen låg i sina tält. Trötta, mätta och nu torra somnade de snabbt i sina sovsäckar.

Tisdagens morgon inleddes med att packa ihop all utrustning och att få ner tälten. Sedan intogs frukost och gruppen gjorde sig redo för den långa återmarschen till Nikkaloukta. 

Efter ungefär åtta kilometer befann sig gruppen vid den övre båtstationen och där valde gruppen tillsammans att slå två flugor i en smäll: att både få avnjuta fjällvyerna från vattnet, samt att få sitta ner en stund och kapa fem kilometers vandring. 

När båtresan var över genomfördes den sista vandringen i rask takt för att så snabbt som möjligt ta sig till Nikkaloukta och vandringens slut.

Från Nikkaloukta till Göteborg gick transporten helt enligt plan och vid 14:10 på onsdagen lämnade gruppen Göteborgs Centralstation åt varsitt håll. Alla med nya erfarenheter och idéer på kommande utmaningar.

Publicerad: 2019-08-20, 412:e kompaniet
Uppdaterad: 2019-09-27

2019-08-20

412:e mot Kebnekaises sydtopp

Läs artikeln

2019-07-23

160km asfalt under kängorna

Läs artikeln

2019-05-29

Tillbaka på Remmene - ett år senare

Läs artikeln

2019-05-14

Elfsborgsmarschen 2019 - ur 412:e insatskompaniets ögon

Läs artikeln

2019-04-25

412:e insatskompaniet marschtränar på Hyssnaleden

Läs artikeln

2015-03-21

Sisjön skjutfält söder om Göteborg

Läs artikeln

Nyhetsarkivet

Kalender
Tyck till om sidan