243:e kompaniet

Engelbrekt

---

 

---

Kompaniet ingår i Hemvärnsbataljon Stockholm och är berett att lösa uppgifter inom i första hand Stockholms län.

Uppgiften

Hemvärnet är en del av Försvarsmaktens insatsorganisation och i den skall kompaniet kunna lösa följande huvuduppgifter:

•     bevaka anläggning eller objekt
•     skydda anläggning eller objekt mot sabotageförband
•     ytövervaka
•     stödja samhället vid svåra påfrestningar

Organisation

Kompaniet består idag av tre hemvärnsplutoner, en kompanistab och en stabs- och trosstropp. Hemvärnssoldaterna inom kompaniet har fått sin utbildning under värnpliktstjänstgöringen, under Grundläggande Militär Utbildning (GMU) eller av våra samverkande frivilliga försvarsorganisationer; hundförare från Svenska Brukshundklubben, fordonsförare från Svenska Bilkåren, stabs- och förplägnadspersonal från Svenska Lottakåren, sjukvårdare från Försvarsutbildarna, signalister från Frivilliga Radioorganisationen och motorcykelordonnanser från Frivilliga Motorcykelkåren.

Utbildning

Varje hemvärnssoldat har avtalat om att fullgöra mellan 4 (menig) och 9 (kompanichef) dygns utbildning per år. Utbildningen sker under den årliga krigsförbandsövningen (KFÖ). För en menig hemvärnssoldat innebär detta inryckning onsdag kväll och utryckning söndag eftermiddag.
En ekonomisk ersättning gör att ingen behöver förlora på att ta ledigt från sitt ordinarie arbete under de dagar KFÖ:n äger rum.

Utöver detta bedriver kompaniet kompletteringsutbildning under hela året, i allt från signalering till stridsskjutning.
De flesta av våra befäl fungerar också som instruktörer under våra övningar, men vi använder oss också av yrkesofficerare från Livgardet för genomförande av exempelvis stridsskjutningar.

Hemvärnsplutonerna

En Hemvärnspluton är en stridande enhet och skall kunna lösa uppgifter både självständigt och samordnat inom kompaniets ram.
Varje pluton består av en chefsgrupp med plutonchef, ställföreträdande plutonchef, två skyttar/signalister och två hundekipage från Svenska brukshundklubben. I varje pluton ingår fyra grupper med åtta soldater i vardera grupp.

Chefsgrupp och kompanistab

Ingen verksamhet kan pågå utan planering och ledning.

En chefsgrupp med kompanichef/ställföreträdande kompanichef leder kompaniets verksamhet. Till stöd har chefsgruppen en stab med en kvartermästare, ett underhållsbefäl, två strids-/samverkansbefäl och ett hundbefäl. Chefsgruppen kan antingen verka från en gemensam förberedd stabsplats eller från en tillfällig ledningsplats med delad ledning på ”fältet”.

Stabs- och trosstroppen

Troppen består av fyra grupper samt en Stabs- och trosstroppchef

Stabs- och sambandgrupp

Består av Chef/ställfäreträdare,  två stabsassistenter, två signalister och två motorcykelordonnanser.
Gruppens uppgift är att stödja kompaniledningen med samband, expeditionstjänst och ordonnanstjänst.

Sjukvårdsgrupp

Här finns chef/ställföreträdare,  en sjuksköterska och fem sjukvårdare varav två även är bilförare.
Uppgiften för gruppen är att svara för omhändertagande av skadade, sjuktransporter och förebyggande hälsoarbete (hygien) för att förhindra smittspridning.

Kokgrupp

Kokgruppen - det militära förbandets ryggrad.
I kokgruppen ingår en chef samt fyra kockar som på kort tid kan laga stora mängder mat under enkla förhållanden.

Packgrupp

Packgruppen består av fyra soldater som antingen är förare på tung lastbil eller terrängbil samt en chef. En av förarna är även mekaniker.

 

Övrigt

Möt hemvärnet där det är som bäst. Några skäl till att bli soldat just i Engelbrekt hemvärnskompani är:

•     möjlighet till personlig utveckling
•     ett hemvärnskompani som alltid har legat i framkant av utbildningar
•     genuint medinflytande
•     mycket god kamratskap

 

Kompaniet finns på följande sociala medier:

Twitter: https://twitter.com/243eengelbrekt

Facebook: https://sv-se.facebook.com/243-Bevkomp-Engelbrekt-116519845412687/

 

 

 

 

 

Sjukvårdsutbildning med 243. Komp

Åtta soldater mötte upp till utbildning i grundläggande sjukvårdskunskaper med instruktörer från kompaniets sjukvårdsgrupp. Vi inledde med repetition av HLR med hjärtstarter och åtgärd vid luftvägsstopp från teori till praktik. Med övningshjärtstarter blev övningar realistiska vilket uppskattades av gruppen.

Vi ökade kännedomen om eget materiel som bårmatta och bår samt övade förflyttning av skadade personer. Där gäller det att förflytta lugnt och säkert om liv inte är i fara.
Vi utbildas efter ett speciellt schema som används internationellt inom militären och räddningstjänsten världen över. Övningarna är av karaktären ”train as you fight” d.v.s. så verkligt som det är möjligt.
En trevlig och utvecklande utbildning för alla inblandade!

////K. Reinholdsson, gruppchef, sjukvårdsgruppen.

243:e övar personlig färdighet – a touch of class

Relativt exakt kl 07.45 söndagen den 6e maj, samlades kompaniets förväntansfulla soldater på en soldränkt soldatparkering utanför Livgardet i Kungsängen för att öva personlig färdighet. Morgonkaffet gjorde sig påmint bland somliga, vilket föranledde språngmarscher ut i buskarna. Efter en inledande ordergivning av kompanichefen förflyttade sig kompaniet via vapenkassunerna till övningsterrängen i Tranbygge.

Väl på plats ordnades ryggsäckarna i ett, som alltid, snörrätt led och ammunition- och skräpplatser upprättades. Dagens övningar skulle ske i tre olika banor där soldaterna skulle framrycka på olika sätt – språngmarsch, krypa, klättra – samtidigt som SAAB-mål skulle bekämpas med skarp eld samt kast med övningshandgranat. Det här är en ganska avancerad övning som ställer stora, framförallt säkerhetsmässiga, krav såväl på den enskilde soldaten som på övningsledarna. Kompaniets instruktörer hade här gjort ett gediget förarbete vilket skulle visa sig under dagen.

I den tilltagande värmen påbörjades övningarna metodiskt med inledande enkla torrövningar för att sedan svårighetsmässigt successivt stegras allteftersom handgreppen drillades in. Krutrök blandades efter hand med doften från genomsvettade kroppsskydd.

Lunchen kom likt en svalkande fläkt med en kulinarisk meny av olika ransoner att värma i värmepåsar. Kompaniets sommelier, Kvm Kruse, rekommenderade dunkvatten till huvudrätten vilket fuktade mången dammig strupe. Chefen 1:a pluton, Fk Albertsson, stod för underhållningen och bjöd på, via en blåtandshögtalare, en ojämförbar musikalisk upplevelse som närmast kunde liknas vid Mikael Wiehe goes Metal. Vissa i kompaniet passade även på att avnjuta en fältespresso. Vi tillhör ju trots allt Stockholmsbataljonen.

Efter taffeln återupptogs övningsverksamheten med förnyad energi tills alla soldater hade drillats i samtliga banor. Därefter tävlade plutoncheferna där Sg Yourell hade den snabbaste tiden. Det uppstod dock en viss diskussion huruvida Sg Yourell hade sprängt sig själv med handgranatsattrappen på kuppen eller ej – därom tvistar fortfarande de lärde. Nu var det dags för kompanimästerskap för kompaniets soldater. Motivationen vässades nu hos många när tävlingsinstinkten väcktes till liv och ett livligt riggande av personlig utrustning vidtog. En kompanimästare korades och man kunde konstatera att en viktig framgångsfaktor nog var tillgången till gott espressokaffe – en vinnande strategi i Stockholmsterräng!

Efter sedvanlig vapenvård i solskenet till tonerna av Heavy Metal Wiehe vände till slut kompaniets trötta men glada och nöjda soldater åter mot Stockholm.

Samtidigt eldöppnande

Vårsolen värmde genom grenverket. Fåglarnas kvitter stördes inte av de låga viskningarna och tecknen från gruppchefen. Det gäller att dolt komma på plats och förbereda sin ställning.
-J:son observerar, övriga skydd.
Det dröjer inte länge innan ett eldkommando ges och skogens tystnad försvinner i en kakafoni från det samtidiga eldöppnandet. En grupp lade sig i bakhåll och en grupp påbörjade en patrullslinga. Sen handlade det om vem som blev upptäckt först och gruppchefen får reagera och agera för att vinna striden.

I slutet av april övade kompaniet eldöverfall i både förhand och efterhand. Syftet var att på soldat- och gruppchefsnivå bli bättre på att agera i strid i skogsmiljö. Detta är något som fått göra lite avsteg de senaste åren då fokus legat på strid i bebyggelse (MOUT-Militära Operationer i Urban Terräng).
Förutom själva striden så övades det även på att söka med hund. En givande övning för att kunna nyttja vår viktigaste sensor.

Fk Joakim B, ställföreträdande plutonchef.

Skjutövning på avstånd

I början av maj hade kompaniet en heldag på skjutfältet för att öka våra färdigheter i skytte. Det var en brant kurva uppåt rent kunskapsmässigt då en del var lite mer ringrostiga än andra. Dock anpassades övningarnas svårighetsgrad efter person så att alla skulle få ut så mycket lärdom som möjligt. Det övades, bland mycket annat, förflyttning där vi växlade mellan de olika skjutställningarna och vi hann även med att testa på att skjuta på lite längre avstånd (100, 200 och 300 m). När vi markerade efter vi hade varit på 300-metersvallen kunde vi konstatera att det inte var helt lätt att träffa tavlan på det avståndet.

//Eleonore

Patrullering med hundekipage

Vår allra första övning och min och Betties första tillfälle att möta soldaterna och träna tillsammans. Närvarande tre hundar med sina förare. Soldaterna delades in i tre grupper där de fick arbeta tillsammans med ett utav hund- och förarekipagen. Övningen startade med ett teoripass med hundbefälet, som berättade bl.a.  om syftet med övningen och hur det skulle gå till. Några av soldaterna var helt nya på hur hunden arbetar, andra hade egna hundar och var mer vana. 

Efter teorin prövar vi hur det ser ut i praktiken. Jag och Bettie är första paret ut. Vi startar med en kort patrullering i bebyggelse. Läget bedöms ej som skarpt, men att vi ska vara på vår vakt. Jag noterar att Bettie har intresse parallellt med patrulleringen längre bort i skogskanten. På hennes beteende bedömer jag att hon känner av ett spår i skogskanten. När vi närmar oss nästa byggnad får vi veta att något/någon har uppmärksammats i området framöver. Läget skärps och soldaterna får vänta i skytteställning. Hundförare, hund och ett skyttepar får order om att förflyttas något framför gruppen för att sitta på fast bevakning. Inom kort får hunden ljudmarkering uppåt skogsbrynet. Vi rapporterar in detta och efter en kort väntan får vi veta att vi skall följa upp ljudmarkeringen. Hund först, därefter hundförare, gruppchef och sedan soldaterna i plogform. Det här var nytt för Bettie med en så stor grupp som följer efter. Hon vänder sig och ser alla soldater, häftigt! Bettie ser taggad ut, nu tar vi ljudfiguranten tillsammans. Bettie hittar snabbt legan där ljudfiguranten har gömt sig, men som nu förflyttat sig vidare. Bettie hittar så spåret och vi alla följer efter i plogform. Jag märker på Betties allt hetare beteende att vi knappar in på figuranten. Så får vi och en av soldaterna syn på figuranten. Jag och Bettie backar så att soldaterna kan gripa figuranten. När de gjort så och avväpnat denne, får Bettie sin belöning; springa ikapp och kampa med leksak. Så toppenroligt! 

Efteråt får jag veta att ljudfiguranten hade gått till gömstället utmed skogskanten just där Bettie visat att hon hade ett spår. Det som också taggade mig var att se Betties glädje när alla var efter samma figurant som hon skulle ha. Ett så tydligt flockbeteende och exempel på hur vi ”jagar” helt naturligt tillsammans. Känns så gott! Både jag och Bettie fick definitivt mersmak och längtar till nästa övningstillfälle.

//Hundförare Josefine

Vårterminens mantra: 30:2

Under våren har personalen inom kompaniet vid ett flertal tillfällen haft utbildning på Hjärt- och lungräddning, HLR, med hjärtstartare. Vi har genom bidrag från stiftelser kunnat köpa in övningsdockor samt en hjärtstartare för att kunna upprätthålla kompetensen om det skulle bli ett hjärtstopp antingen under övningstid alternativt när vi rör oss civilt ute i samhället.

Övningsledare var kompaniets sjuksköterska samt ställföreträdande sjukvårdsgruppchef, som är HLR-instruktör, och de lät deltagarna få testa på lite olika scenarion som man kan råka ut för. Gruppen fick även öva hela kedjan över lite längre tid med upprepande serier av 30 hjärtkompressioner, 2 inblåsningar och hjärtstartare. De flesta var efter kvällens utbildning ganska överens om att mantrat 30:2 är en bra sak att ha i ryggraden!

 

Skadade väller in!

M - echanism = Skottskada
I - njures = Träff i buken
S - igns = Ingen puls i handled, puls i hals ca 120slag/min, Andningsfrekvens 27 andetag/min, medvetandegrad, svarar på smärta.
T - reatment = Förband över skadan, syrgas, högläge och patienttäcke.

 
Jag lämnar min MIST- rapport till vårdpersonalen på Tierps VC lördag strax innan lunch. Vi lyfter ur båren från vår terrängbil och ställer den på golvet på vårdcentralen för vidare behandling.

Då försvarsmaktens bårar är inte av samma utformning som Landstingets bårar, tvingas vi ta till ett klädlyft för att flytta över den skadade till Landstingets bår. De rullar in soldaten till undersökningsrummet och en läkare ser  över skadorna.
Detta är bara en av de 20 st. övningsskador som vi sjukvårdare kör till vårdcentralen denna dag och ett sällsynt tillfälle att få öva hela sjukvårdskedjan, från inträffad skada till omhändertagande på en intensivinrättning eller vårdcentral. Det innebär att en skadad soldat har fått kamrathjälp, triagering,( vem behöver hjälp först,)övervakning, transport till närmsta kvalificerad vårdinrättning. Förutom vård i själva transporten, är det viktigt att ge en bra överrapportering till nästa del i kedjan, det kan rädda liv.

Stundtals var det kaosartat, skadade som skrek eller bara var tysta, skottlossning i bakgrunden, Rakelenheten som ville ha uppmärksamhet och i ögonvrån skymtar övningsledningen granskande ögon. En intensiv övning där vi sjukvårdare verkligen fick något att ”bita i”.

//K. Reinholdsson, ställföreträdande gruppchef, sjukvårdsgruppen.

243. Engelbrekt

 

 

”Elaka fienden hade inte en chans!”

- Ta och genomsök till höger!

Det var orden som tecknades till soldaten som med sin kamrat skulle storma in i rummet.

- Rum säkrat, en motståndare nedkämpad, rapporterades tillbaka till chefen för gruppen.

Scenen är tagen från den senaste utbildningen i en anläggning på Kungsängens skjutfält. Utbildningen gick ut på att öva soldaterna för strid i stadsmiljö och var en del av ett utbildningspaket där strid, precisionsskytte och soldatfärdigheter finslipas.

Just denna övning innehöll flera utmanande element, framryckning längs gator samt ta sig in och genomsöka hus, vilket kan vara en nog så svårt för både nybörjare och erfarna soldater.

Som vanligt präglades övningen av gott humör, kamratskap och en smula svett. De goda skratten klingade trots att maten blåste av tallriken i vindbyarna.

Kort sagt, en perfekt övningsdag!